måndag 17 augusti 2009

Religiösa demokrater

Dilsa Demirbag Sten frågar sig i en artikel på Newsmill var alla kristna och muslimska demokrater befinner sig, och varför det är så tyst om dem. Bakgrunden är den allt starkare religiositet man kan se i världen, både när det gäller politisk och sekulär sådan.

Att islamismen och andra politiska tolkningar av olika religioner växer sig starkare är, som Dilsa Demirbag Sten påpekar, ett stort problem. Hon tar vidare upp det mycket viktiga faktum att gränser i fråga om religion inte ska dras mellan troende och icke-troende, utan mellan de troende som förespråkar demokrati och frihet och och de som inte gör det. Men när hon även menar att det återstår att se huruvida den demokratiska kristenheten och den islamiska rörelsen kommer att delta i kampen för liberala och demokratiska värden, blir resonemanget något märkligare.

Huruvida kristna, muslimer och andra religiösa människor kommer att delta i kampen för demokratiska värden är inte något som återstår att se - det händer redan. I Iran riskerar tusentals muslimska medborgare och politiker sina liv i kampen mot Khomeinis islamistiska diktatur, i totalitära stater över hela världen kämpar människor med olika religiösa tillhörigheter för rätten att fritt få praktisera sin tro, och i Sydafrika är ärkebiskop Desmond Tutu en av de största kritikerna av landets icke-demokratiska utveckling. Det finns överhuvudtaget långt fler religiösa människor än icke-religiösa människor i världen; att det endast, med några undantag, skulle vara de icke-religiösa som gör sina röster hörda i kampen för frihet faller på sin egen orimlighet.

Att exempelvis den katolska kyrkan som organisation har ett allt annat än fläckfritt förflutet när det kommer till att våga stå upp för demokratiska värden är ett faktum, och att den idag propagerar för en konservativ kvinnosyn är givetvis ytterst problematiskt. Men att hela kristenheten, alla muslimer och alla andra religiösa grupper skulle stå tysta i kampen för demokrati och frihet är ett ytterst märkligt och verklighetsfrämmande påstående.

1 kommentar:

  1. Det är ganska intressant att när man propagerar för demokrati och mänskliga rättigheter sker det alltid från en icke-religiös utgångspunkt. Demokrati är bra för att det faller människor till godo, sällan för att gud vill det.

    SvaraRadera