Mer religion

Det råder tillväxt i religiositet. När många trodde att sekulariseringen hade övervunnit allt vad religion heter, finns det i hela världen tydliga tecken på att så inte är fallet.

Frågan är huruvida detta är ett problem. Den religion som politiseras - vilket islamismen men även exempelvis den form av extrem judendom som används i kampen mot en tvåstatslösning av Mellanösternkonflikten är resultat av - är utan tvekan ett stort problem. I och med den fundamentalistiska religionens anspråk på absolut sanning är den per automatik polariserande, moraliserande, diskriminerande och konfliktskapande.

Men om den religion som ryms inom ramarna för ett sekulärt samhälle växer, tror inte jag att det med nödvändighet behöver vara ett problem. Att religion skulle ligga bakom merparten av världshistoriens konflikter är en myt. Nationalsocialismens och kommunismens gudar tillhörde varken kristendom eller islam, och i de fall religion har gett upphov till konflikter och förtryck märker man vid ett närmare betraktande att det snarast handlar om att legitimera politik genom att tänja religionens gränser i de riktningar som anses önskvärda.

När religionerna nu blir starkare, tror jag snarare att ett växande problem kan vara den form av ateism för vilken all religion är det samma som dumhet, likriktning och inskränkthet, och vars syn på religion liknar de religiösa fundamentalisternas. Förbundet Humanisterna, med sitt likställande av sekulär och fundamentalistisk religion och totala oförmåga att se att religiösa skrifter kan och bör läsas metaforiskt, är ett exempel på denna form av ateism. Den konflikt som kan uppstå mellan denna ateism (som man ibland anar är mer religiös och intolerant än den religion den kritiserar) och religiositeten, kan mycket väl visa sig vara en allt tilltagande konflikt.