Livet är orättvist

När man jobbar som ekonomiassistent (eller vilken min titel kan tänkas vara) kan man roa sig med att lyssna på radio medan man skickar iväg fakturor. Det gör jag, och denna förmiddag lyssnade jag på programmet Plånboken i P1. Inte intressant så man svimmar, men dagens program behandlade hursomhelst det faktum att det är dyrt att vara allergisk. Studenter med glutenallergi kan inte köpa den billigaste spagettin, och pensionärer med laktosintolerans kan inte köpa Konsums mest prisvärda vetelängder. Slutsatsen var att dessa arma människors specialkost därför borde vara subventionerad.

Att vara allergisk är naturligtvis besvärligt. Jag är det inte själv, men kan med hjälp av min empatiska förmåga ändå förstå att så är fallet. Ingen har valt att vara det, och blir man allergisk är det mycket sällan av egen förskyllan. Och för en skötsam människa kan det givetvis upplevas som att naturen behandlat en orättvist om man helt plötsligt blir allergisk. Men det finns väldigt mycket man kan drabbas av som är besvärligt, dyrt och till synes orättvist. Har man mycket mens måste man köpa mycket bindor, har man trånga örongångar måste man köpa mycket revaxör och har man bettskena måste man köpa brustabletter med fluor för att rengöra den.

Slutsats nummer ett är att många människor har något problem som kan anses motivera subventioner för att lösningen av problemet ska bli mindre kostsamt. Slutsats nummer två är att det nog är lika bra att lägga många av dessa subventionsidéer på hyllan.