tisdag 25 augusti 2009

Konst

Få Konstfackstudenter har väl blivit så uppmärksammade som Anna Odell, och stort intresse väcker följaktligen även den rättegång som nu hålls mot henne. Men den debatt som har förts till följd av det konstverk där hon bland annat simulerade en psykos, har dessvärre inte varit alltför nyanserad.

Om det är så att Anna Odell har begått en brottslig handling ska hon, givetvis, straffas för det i enlighet med svensk lag. Jag tror heller aldrig att hon har sagt att hon inte skulle vara beredd att ta ett eventuellt straff. Att det skulle kunna gå att legitimera brottsliga handlingar genom att kalla dem för konst, vilket vissa debattörer påstått och påstår, har inte jag sett något som tyder på. Snarare tror jag att om Anna Odell inte hade kallat sin simulerade psykos för konst, utan för exempelvis journalistik, hade reaktionerna inte varit på långa vägar så starka som de nu blev. Det finns något provocerande i att kalla det som inte överensstämmer med den konventionella bilden av vad konst är - tavlor och gipsskulpturer - för just konst, och det har debatten kring Anna Odell tydligt visat.

Till följd av det problem som vissa ser i att benämningen "konst" kan legitimera brottsliga och skadliga handlingar (ett icke-problem eftersom så alltså inte är fallet) har den stora frågan i debatten följaktligen varit huruvida vad som helst kan kallas för konst. Vilket också var tråkigt och ointressant, eftersom det som en konstnär kallar för konst rimligtvis, och enligt vedertagna regler, också är konst. Det intressanta är inte huruvida ett konstverk är ett konstverk - för det är det - utan huruvida det är ett bra eller dåligt konstverk.

Huruvida ett konstverk är bra eller dåligt är givetvis subjektivt. Men ett tänkbart kriterium för vad som är ett bra konstverk skulle kunna vara att det uppnår något av det som konstnären föresatte sig att det skulle göra, till exempel ifrågasättande av rådande normer eller framkallande av vissa emotionella upplevelser. I det perspektivet kan man givetvis fråga sig om Anna Odells konstverk egentligen var så bra, eftersom debatten inte har handlat särskilt mycket om den avhumanisering och integritetskränkning inom psykvården som hon ville att den skulle göra. Men det kan ju i och för sig delvis vara ett resultat av omgivningens trångsynta inställning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar