Handskakning

Det har talats en del om handskakning på senare tid, och det råder viss förvirring om vad den så kallade handskakningsdomen egentligen handlar om. Vad den definitivt inte handlar om, är huruvida det är bra eller dåligt att inte vilja ta kvinnor i hand. Det är en subjektiv fråga, och är man för jämställdhet är det i och för sig rimligt att vara skeptisk till ett beteende som innebär att män och kvinnor behandlas olika. Men huruvida religiösa seder är bra eller dåliga, är under alla omständigheter inte en fråga som domstolen ska ta ställning till.

Vad frågan däremot handlade om, var dels huruvida den man som fått sin plats på en arbetsmarknadsutbildning blivit utsatt för diskriminering, dels huruvida Arbetsförmedlingen gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande försummelse. På den första frågan blev svaret ja, mannen blev utsatt för direkt diskriminering, och på den andra frågan blev svaret nej.

Direkt diskriminering innebär att en person behandlas annorlunda än vad en annan person skulle ha behandlats i en jämförbar situation, exempelvis på grund av sin religion. Hade mannen i det aktuella fallet haft plats på ett arbetsmarknadsprogram som kräver att man måste kunna ta alla människor i hand hade det inte varit fråga om diskriminering eftersom ingen person som vägrat ta i hand, oavsett orsaken till det, hade kunnat ha kvar platsen. I detta fall framgår emellertid inget som tyder på att den plats mannen hade var sådan att den kräver att man ska kunna ta alla människor i hand - det finns trots allt många yrken och praktikplatser som inte kräver det - och därför har mannen utsatts för direkt diskriminering.

Att domen bland annat har gett upphov till en jämställdhetsdebatt kan väl i och för sig ses som ett gott tecken på att många tycker att jämställdhet är viktigt. Men det är också viktigt att inse att våra domstolar inte ägnar sig åt att avgöra huruvida religiösa och andra beteenden är bra eller dåliga, utan huruvida lagöverträdelser har skett eller inte. Om man vill att det Arbetsförmedlingen gjorde i detta fall inte ska räknas som en lagöverträdelse är det de som stiftar lag, det vill säga politikerna, inte de svenska domstolarna, man bör försöka påverka.