Läkare

En komplex problembild har aldrig varit Uppdrag gransknings paradgren, och det har de väl i och för sig heller aldrig påstått. Men när man ser på Uppdrag granskning kan man emellanåt tro att det man ser på inte är Uppdrag granskning, utan en parodi på Uppdrag granskning. Till exempel i går.

Temat var då den läkarbrist som råder i Sverige, och den anledning till denna brist som enligt Uppdrag granskning består i giriga läkares allmänna vilja att tjäna mycket pengar. Programmet tog debattartiklar från nittiotalet signerade Läkarförbundet som intäkt för att de ända sedan dess bedrivit en omfattande lobbykampanj för att befrämja den svenska läkarbristen och därmed de höga läkarlönerna, och kompletterade det hela med exempel på människor vars anhöriga (1) dött av en sjukdom och (2) behandlats av högavlönade stafettläkare.

Ett system med stafettläkare har säkerligen sina problem. Men vill man skapa en objektiv debatt om saken kan man inte, förutsatt att det är seriös journalistik man vill bedriva, ställa ansvariga politiker å ena sidan mot privatpersoner och deras sorgliga erfarenheter å den andra. Det är som att diskutera alkoholmonopolet med någon som framför sina föräldrars grava alkoholism som argument för monopolet; det är svårt att inte framstå som en känslokall människa om man argumenterar emot.

Och att läkare sedan har bra lön får väl även det ses som ett något mindre problem än vad Uppdrag granskning gör det till, då det trots allt är fråga om mycket högutbildade människor med ansvar för andra människors liv. Huruvida läkare verkligen är ett alldeles särskilt girigt släkte kan emellertid bli ett intressant ämne för ett framtida programavsnitt.