Att det förmodligen inte blir något av att börja grundskolans historieundervisning ungefär vid franska revolutionen är naturligtvis bra. Det finns vissa fördelar med att ha åtminstone hyggliga kunskaper om vad som hände innan 1700-talet, och vet man inte hur medeltiden såg ut kan det för övrigt vara svårt att förstå varför franska revolutionen överhuvudtaget inträffade.
Samtidigt kvarstår fortarande det stora problemet: att det är för lite historieundervisning i skolan. Att prioriteringarna gällande vad som ska ingå i historieundervisningen måste vara så hårda att antiken helt försvinner, är en tämligen övertydlig indikation på att det vore på sin plats att utöka historieundervisningen. Visserligen kan det vara bra att lära sig laga mat, spela gitarr och sy korsstygn också, men då prioriteringar angående vad undervisningstid ska läggas på oundvikligen måste göras, går det heller inte att komma ifrån att kunskaper om antiken och medeltiden är aningen viktigare än hemkunskap.
torsdag 18 februari 2010
onsdag 17 februari 2010
Handskakning
Det har talats en del om handskakning på senare tid, och det råder viss förvirring om vad den så kallade handskakningsdomen egentligen handlar om. Vad den definitivt inte handlar om, är huruvida det är bra eller dåligt att inte vilja ta kvinnor i hand. Det är en subjektiv fråga, och är man för jämställdhet är det i och för sig rimligt att vara skeptisk till ett beteende som innebär att män och kvinnor behandlas olika. Men huruvida religiösa seder är bra eller dåliga, är under alla omständigheter inte en fråga som domstolen ska ta ställning till.
Vad frågan däremot handlade om, var dels huruvida den man som fått sin plats på en arbetsmarknadsutbildning blivit utsatt för diskriminering, dels huruvida Arbetsförmedlingen gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande försummelse. På den första frågan blev svaret ja, mannen blev utsatt för direkt diskriminering, och på den andra frågan blev svaret nej.
Direkt diskriminering innebär att en person behandlas annorlunda än vad en annan person skulle ha behandlats i en jämförbar situation, exempelvis på grund av sin religion. Hade mannen i det aktuella fallet haft plats på ett arbetsmarknadsprogram som kräver att man måste kunna ta alla människor i hand hade det inte varit fråga om diskriminering eftersom ingen person som vägrat ta i hand, oavsett orsaken till det, hade kunnat ha kvar platsen. I detta fall framgår emellertid inget som tyder på att den plats mannen hade var sådan att den kräver att man ska kunna ta alla människor i hand - det finns trots allt många yrken och praktikplatser som inte kräver det - och därför har mannen utsatts för direkt diskriminering.
Att domen bland annat har gett upphov till en jämställdhetsdebatt kan väl i och för sig ses som ett gott tecken på att många tycker att jämställdhet är viktigt. Men det är också viktigt att inse att våra domstolar inte ägnar sig åt att avgöra huruvida religiösa och andra beteenden är bra eller dåliga, utan huruvida lagöverträdelser har skett eller inte. Om man vill att det Arbetsförmedlingen gjorde i detta fall inte ska räknas som en lagöverträdelse är det de som stiftar lag, det vill säga politikerna, inte de svenska domstolarna, man bör försöka påverka.
Vad frågan däremot handlade om, var dels huruvida den man som fått sin plats på en arbetsmarknadsutbildning blivit utsatt för diskriminering, dels huruvida Arbetsförmedlingen gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande försummelse. På den första frågan blev svaret ja, mannen blev utsatt för direkt diskriminering, och på den andra frågan blev svaret nej.
Direkt diskriminering innebär att en person behandlas annorlunda än vad en annan person skulle ha behandlats i en jämförbar situation, exempelvis på grund av sin religion. Hade mannen i det aktuella fallet haft plats på ett arbetsmarknadsprogram som kräver att man måste kunna ta alla människor i hand hade det inte varit fråga om diskriminering eftersom ingen person som vägrat ta i hand, oavsett orsaken till det, hade kunnat ha kvar platsen. I detta fall framgår emellertid inget som tyder på att den plats mannen hade var sådan att den kräver att man ska kunna ta alla människor i hand - det finns trots allt många yrken och praktikplatser som inte kräver det - och därför har mannen utsatts för direkt diskriminering.
Att domen bland annat har gett upphov till en jämställdhetsdebatt kan väl i och för sig ses som ett gott tecken på att många tycker att jämställdhet är viktigt. Men det är också viktigt att inse att våra domstolar inte ägnar sig åt att avgöra huruvida religiösa och andra beteenden är bra eller dåliga, utan huruvida lagöverträdelser har skett eller inte. Om man vill att det Arbetsförmedlingen gjorde i detta fall inte ska räknas som en lagöverträdelse är det de som stiftar lag, det vill säga politikerna, inte de svenska domstolarna, man bör försöka påverka.
Problemlösning
Av okänd anledning har inaktiviteten på denna blogg under en längre tid varit markant. Men problem är till för att lösas, så från och med denna stund är inaktiviteten ett minne blott!
söndag 6 september 2009
Oppositionen
Oppositionspartierna autografskriver, ställer Stefan Sundström på scen och bjuder på ekologisk frukt för att manifestera hur bra man trivs tillsammans. när Lars Ohly ska förklara hur det ligger till med enigheten blir det emelltid något förvirrande. Det är viktigt, säger han, att oppositionspartierna inte har samma uppfattningar i allt, och samtidigt viktigt att de kommer överrens i allt. Vad han menar med detta är oklart.
Men oavsett vad, går det inte att komma ifrån att det ska bli högst intressant att se hur oppositionspartierna ska kunna komma överrens om något överhuvudtaget. Att Socialdemokraterna bjudit in Vänsterpartiet till en eventuell regeringsställning är sorgligt, och att Miljöpartiet samarbetar med ett parti vars grundvärderingar så totalt skiljer sig från de egna är än sorgligare. Om Miljöpartiet fortsätter i den nuvarande riktningen, bort från miljöfundamentalismen och mot den politiska mitten, är det verkligen ett parti med framtiden för sig. Något som inte minst det stora stödet bland ungdomar talar för. Men då går det inte att befinna sig i en ställning där delar av den egna politiken kan behöva anpassas till ett parti beläget på en av de politiska ytterkanterna.
Men oavsett vad, går det inte att komma ifrån att det ska bli högst intressant att se hur oppositionspartierna ska kunna komma överrens om något överhuvudtaget. Att Socialdemokraterna bjudit in Vänsterpartiet till en eventuell regeringsställning är sorgligt, och att Miljöpartiet samarbetar med ett parti vars grundvärderingar så totalt skiljer sig från de egna är än sorgligare. Om Miljöpartiet fortsätter i den nuvarande riktningen, bort från miljöfundamentalismen och mot den politiska mitten, är det verkligen ett parti med framtiden för sig. Något som inte minst det stora stödet bland ungdomar talar för. Men då går det inte att befinna sig i en ställning där delar av den egna politiken kan behöva anpassas till ett parti beläget på en av de politiska ytterkanterna.
onsdag 2 september 2009
Läkare
En komplex problembild har aldrig varit Uppdrag gransknings paradgren, och det har de väl i och för sig heller aldrig påstått. Men när man ser på Uppdrag granskning kan man emellanåt tro att det man ser på inte är Uppdrag granskning, utan en parodi på Uppdrag granskning. Till exempel i går.
Temat var då den läkarbrist som råder i Sverige, och den anledning till denna brist som enligt Uppdrag granskning består i giriga läkares allmänna vilja att tjäna mycket pengar. Programmet tog debattartiklar från nittiotalet signerade Läkarförbundet som intäkt för att de ända sedan dess bedrivit en omfattande lobbykampanj för att befrämja den svenska läkarbristen och därmed de höga läkarlönerna, och kompletterade det hela med exempel på människor vars anhöriga (1) dött av en sjukdom och (2) behandlats av högavlönade stafettläkare.
Ett system med stafettläkare har säkerligen sina problem. Men vill man skapa en objektiv debatt om saken kan man inte, förutsatt att det är seriös journalistik man vill bedriva, ställa ansvariga politiker å ena sidan mot privatpersoner och deras sorgliga erfarenheter å den andra. Det är som att diskutera alkoholmonopolet med någon som framför sina föräldrars grava alkoholism som argument för monopolet; det är svårt att inte framstå som en känslokall människa om man argumenterar emot.
Och att läkare sedan har bra lön får väl även det ses som ett något mindre problem än vad Uppdrag granskning gör det till, då det trots allt är fråga om mycket högutbildade människor med ansvar för andra människors liv. Huruvida läkare verkligen är ett alldeles särskilt girigt släkte kan emellertid bli ett intressant ämne för ett framtida programavsnitt.
Temat var då den läkarbrist som råder i Sverige, och den anledning till denna brist som enligt Uppdrag granskning består i giriga läkares allmänna vilja att tjäna mycket pengar. Programmet tog debattartiklar från nittiotalet signerade Läkarförbundet som intäkt för att de ända sedan dess bedrivit en omfattande lobbykampanj för att befrämja den svenska läkarbristen och därmed de höga läkarlönerna, och kompletterade det hela med exempel på människor vars anhöriga (1) dött av en sjukdom och (2) behandlats av högavlönade stafettläkare.
Ett system med stafettläkare har säkerligen sina problem. Men vill man skapa en objektiv debatt om saken kan man inte, förutsatt att det är seriös journalistik man vill bedriva, ställa ansvariga politiker å ena sidan mot privatpersoner och deras sorgliga erfarenheter å den andra. Det är som att diskutera alkoholmonopolet med någon som framför sina föräldrars grava alkoholism som argument för monopolet; det är svårt att inte framstå som en känslokall människa om man argumenterar emot.
Och att läkare sedan har bra lön får väl även det ses som ett något mindre problem än vad Uppdrag granskning gör det till, då det trots allt är fråga om mycket högutbildade människor med ansvar för andra människors liv. Huruvida läkare verkligen är ett alldeles särskilt girigt släkte kan emellertid bli ett intressant ämne för ett framtida programavsnitt.
söndag 30 augusti 2009
Att säga ointelligenta saker
Huruvida den Aftonbladet-artikel om israeliska sodaters påstådda stjälande av organ från palestinier var en antisemitisk artikel, tål att diskuteras. Det är utan tvekan så att påståendet lätt kan kopplas till gamla antisemitiska föreställningar om judar som tappar icke-judar på blod, och att Donald Boström skulle ha varit ovetande om detta får anses tveksamt. Samtidigt finns det en risk att begreppet antisemitism urholkas om det används så fort det rör sig om baktalande av personer som är judar eller kan tänkas vara det (alla israeler bekänner sig trots allt inte till judendomen).
Men oavsett vilket, får man vara mycket överseende för att inte tycka att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gjorde sig skyldig till en tankevurpa av det mer ointelligenta, för att inte säga mycket korkade, slaget, då frågan diskuterades i torsdagens SVT Debatt. Jan Helin menade då att det är uteslutet att artikeln var antisemitisk eftersom den då skulle ha varit olaglig och därmed heller aldrig publicerats. Att chefredaktören för Sveriges största nyhetstidning tror att det är olagligt att vara antisemit, och därmed följaktligen också olagligt att vara rasist eller Norgehatare, är utan att överdriva mycket märkligt.
Men oavsett vilket, får man vara mycket överseende för att inte tycka att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gjorde sig skyldig till en tankevurpa av det mer ointelligenta, för att inte säga mycket korkade, slaget, då frågan diskuterades i torsdagens SVT Debatt. Jan Helin menade då att det är uteslutet att artikeln var antisemitisk eftersom den då skulle ha varit olaglig och därmed heller aldrig publicerats. Att chefredaktören för Sveriges största nyhetstidning tror att det är olagligt att vara antisemit, och därmed följaktligen också olagligt att vara rasist eller Norgehatare, är utan att överdriva mycket märkligt.
onsdag 26 augusti 2009
Facket
När LO får bottenbetyg i en nyligen gjord undersökning om svenskars förtroende för olika fackförbund, säger de att de inte bryr sig så mycket om detta. Och visst kan andra faktorer vara viktigare att titta på än enskilda opinionsundersökningar. Men nog vore det märkligt om detta resultat ändå inte är besvärande för LO, och det är det nog också egentligen fast ledningen vill ge intryck av att det inte är det.
En av förklaringarna som bland annat LO ger till fackens dåliga ställning, är de höjda avgifterna till a-kassan. Det är naturligtvis en mycket dålig, för att inte säga värdelös, förklaring, eftersom de flesta människor samtidigt har fått stora skattesänkningar som vida överväger de ökade avgifterna till a-kassan. Fackföreningarna måste helt enkelt inse att de måste förändra sig för att kunna tilltala människor även i framtiden, och det tror jag säkert att de kan. Men då går det inte att likt LO låtsas som att det regnar. Och att det är just LO som får lägst förtroendesiffror är väl inte särskilt konstigt - ett förbund som är siamesisk tvilling med ett politiskt parti kan knappast vänta sig annat när hälften av medlemmarna röstar på ett annat politiskt parti.
En av förklaringarna som bland annat LO ger till fackens dåliga ställning, är de höjda avgifterna till a-kassan. Det är naturligtvis en mycket dålig, för att inte säga värdelös, förklaring, eftersom de flesta människor samtidigt har fått stora skattesänkningar som vida överväger de ökade avgifterna till a-kassan. Fackföreningarna måste helt enkelt inse att de måste förändra sig för att kunna tilltala människor även i framtiden, och det tror jag säkert att de kan. Men då går det inte att likt LO låtsas som att det regnar. Och att det är just LO som får lägst förtroendesiffror är väl inte särskilt konstigt - ett förbund som är siamesisk tvilling med ett politiskt parti kan knappast vänta sig annat när hälften av medlemmarna röstar på ett annat politiskt parti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
